βλασφημία
Betydning bespottelse, bagtalelse
Engelsk blasphemy
I NT 18 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
βλασφημία, -ας, ἡ
(βλάσφημος), [in LXX: Ezk 35,12 (נֶאָצָה), Dan 3,29 (96) (שׁלה), Tob 1,18, 1Ma 2,6, 2Ma 8,4; 10,35; 15,24 * ;]
(a) railing slander: Matt 12,31; 15,19, Mark 3,28; 7,22, Ef 4,31, Kol 3,8, 1 Tim 6,4, Jud 9, Åb 2,9
(b) spec., impious speech against God, blasphemy: Matt 26,65, Mark 14,64, Luk 5,21, Joh 10,33, Åb 13,5; ὄνομα βλασφημίας, Åb 13,1; 17,3; with genitive obj. Matt 12,31 πρὸς τ. θεόν, Åb 13,6 (Cremer, 570; DB, i, 305; DCG ii, 423).†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.