Μαδιάν
Engelsk Midian
I NT 1 gang i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
Μαδιάμ, ὁ indecl. (Heb. מִדְיָן),
Midian;
1. son of Abraham (1 Mos 25,2).
2. An Arabian tribe (1 Mos 36,35, Sl 83,9, al).
3. γῆ Μ. (Heb. מִדְיָן אֶרֶץ), the land of Midian (2 Mos 2,15, al.): ApG 7,29.†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.