ὑποτάσσω
Betydning underordne, underlægge
Engelsk to subject
I NT 38 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
ὑπο-τάσσω
[in LXX for דָבַר hi., דָּמַם, שׂוּם, שִׁית, etc. ;]
1. as a military term, to place or rank under (Polyb.).
2. to subject, put in subjection: 1 Kor 15,27, Fil 3,21, Hebr 2,5, 8; pass., Rom 8,20, 1 Kor 15,27-28, 1 Pet 3,22, Ef 1,22. Mid., to subject oneself, obey: absol., Rom 13,5, 1 Kor 14,34; with dative of person(s), Luk 2,51; 10,17, 20, Rom 8,7; 10,3; 13,1, 1 Kor 14,32; 15,28 (ὑποταγήσεται; cf. M, Pr., 163), 1 Kor 16,16, Ef 5,21-22 (T, WH, txt., R, om.), Ef 5,24, Kol 3,18, Tit 2,5, 9; 3,1, Hebr 12,9, 1 Pet 2,18; 3,1; 3,5; 5,5; imperat., Jak 4,7, 1 Pet 2,13; 5,5.†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.