δέσμιος
Betydning fange
Engelsk prisoner
I NT 16 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
δέσμιος, -ον (also -α, -ον;
δεσμός), [in LXX for אסר;]
1. binding.
2. bound, captive; ὁ δ., as subst., a prisoner: Matt 27,15, 16, Mark 15,6, ApG 16,25, 27; 23,18; 25,14, 27; 28,16 (Rec.) 17, Hebr 10,34; 13,3; ὁ δ. τοῦ Χριστοῦ, Ef 3,1, 2 Tim 1,8, Phm 1, 9; ὁ δ. ἐν κυρίῳ, Ef 4,1,†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.