κοινός
Betydning fælles; uren, vanhellig
Engelsk common: unsanctified
I NT 14 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
κοινός, -ή, -όν
[in LXX: Ord 1,14 (אֶחָד) Ord 21,9; 25,24 (חֶבֶר), Wis 7,3, al. ;]
1. common (general; = Lat. communis): ApG 2,44; 4,32; κ. πίστις, Tit 1,4 σωτηρία, Jud 3
2. common (ordinary; = vulgaris); hence in LXX (1Ma 1,47, al.) and NT, unhallowed, unclean (cl., βέβηλος, which see): Mark 7,2, 5, ApG 10,14, 28; 11,8, Rom 14,14, Hebr 10,29, Åb 21,27.†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.