παράκλησις
Betydning formaning, opmuntring, trøst
Engelsk encouragement
I NT 29 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
παρά-κλησις, -εως, ἡ
(παρακαλέω), [in LXX : Job 21,2, Sl 94,19, Hos 13,14, Nah 3,7, Es 57,18; 66,11, Jer 16,7 (נָחַם, its parts and derivatives), Jer 38,9 (תַּחֲנוּן), Es 28,29; 30,7, 1Ma 10,24 1Mac 12,9, 2Ma 7,24 2Mac 15,11 * ;]
1. a calling to one's aid, summons (Thus.), hence, appeal, entreaty (Strab., Plut., al., 1Ma 10,24 of. Lft., Notes, 20) : 2 Kor 8,4,
2. exhortation, encouragement: ApG 15,31, Rom 12,8, 1 Kor 14,3, 2 Kor 8,17, Fil 2,1, 1 Thess 2,3, 1 Tim 4,13, Hebr 12,5; λόγος (τῆς) π., ApG 13,15, Hebr 13,22; υἱὸς π., ApG 4,36,
3. consolation, comfort (Phalar., LXX) : Luk 6,24, ApG 9,31, 2 Kor 1,4-7; 7,4; 7,7; 7,13, 2 Thess 2,16, Phm 7; τ. γραφῶν, Rom 15,4 θεὸς τῆς π., Rom 15,5, 2 Kor 1,3; π. τοῦ Ἰσραήλ (see Dalman, Words, 109 f.), Lk
Forekomster pr. bog
Alle 28 vers
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.